DianaKines

Visst flyger dagarna, veckorna, månaderna iväg?
Känns som det var igår jag började gymnasiet,
känns som igår jag fick mitt körkort, även fast det nu gått 6 veckor.

Tiden rinner förbi, och detta är något man måste inse.
Fick tanken nu när jag fick höra att vi redan i oktober ska prova studenmössor.
Studentmössor? va?, jag började ju precis 3:an,

Studenten verkar så långt bort, men jag vet att den kommer med stormsteg.
Måste ta tag i saker, annars är det försent.

Frisörtid är bokad, fotografering likaså, planeringarna igång,. snälla stoppa tiden.
jag vill ha min framtid planerad,
Vad händer med mig och alla andra när skolan slutar? när sommaren tar slut?

Alla åker åt varsina håll, vilka av mina vänner kommer jag hålla kontakten med?
Vilka är mina kompisar för sista året? Vilka kommer flyga iväg som tiden gör?
Jag har ingen aning, man säger att man är vänner förevigt, vi kommer höras.
men hur mycket är sant?
Många av människorna runt om mig, i e-huset, på min fritid lär jag inte se skymten av,
knappt höras, eller kanske via msn med ett ytligt samtal hur man mår, men ingen bryr sig.

Vi klagar oftast på skolan, gjorde det precis i inlägget nedan. Man vill sluta skolan, spola fram 8 månader, bara lämna skolan och dra. men vilken trygghet det är med skolan..
man vaknar, åker till skolan, får umgänget gratis, får sysselsättningarna gratis, får 1050kr som studiebidrag, får lunch, får lite sysselsättning på fritiden, läxorna.

(det är den osagda sanningen, vet nog bara min lillasyster och Fredrik som säger rakt ut att de kommer sakna skolan, att de inte vill att den ska sluta, folk tycker demär smått knäppa. men alla tror jag nog har en gnutta ångest över att sluta skolan, jag vet inte vad Du känner, det vet Du)

Vad skulle vi annars göra?! leva livet, åka utomlands en vecka, sova hela dagarna, shoppa, va med kompisarna, jobba, jovisst det funkar i 3-4-5 veckor, sen då? vad händer sen? när vi tröttnat på att inte göra något, när vi tröttnat på att resa runt.. precis. denna tiden med jobb kommer, vi kommer behöva jobba för att klara ekonomin, men det är inget vi behöver stressa på, vi kommer att få tiden att resa runt och sova men det är inget vi behöver spola fram till. den kommer, den kommer.

Så varför klagar vi över skolan egentligen?

jag vet att jag kommer sakna skolan när jag står där den 13augusti, balen är slut och allt som har med De La gardie lämnat mig, ett adjö som heter duga, ett adjö till inte bara läxor, utan lärare, kompisar, trygghet. Då ska jag stå där själv, med min familj i mitt blåa hus, vilka är med mig? jag vet inte, Du vet inte. Vem delar min vardag då? ingen vet.

Och det är den osäkra framtiden som jag inte klarar av.

Jag som tycker om att ha människor runt om mig,
panik panik, vart ska dem människorna vara när skolan tar slut?
därför är London, Au Pair jobbet något jag planerar starkt.
För jag vill inte bli lämnad kvar i Lidköping, ensam, övergiven, utan en enda kotte.

Jag är rädd, rädd för framtiden.
Jag hoppas ni förstår mig.


Tankar och ord från Diana,