DianaKines

Mage Rumpa Lår
Desperat ringer jag till Emelie.
Tonerna ekar i örat, inget svar.
Vad ska jag göra? vill inte gå in till träningssalen och se ut som ett fån.
Hade inget val, byter om och får vänta en evighet tills en toalett blir ledig.
Möts av en full sal.
Massa step-brädor står framme, för många.
Tar en step bräda och kollar ängsligt omkring.
Får minst 100 konstiga ögon på mig,.
Det är trångt, men trycker in min bräda.
'eh det finns redan brädor framme, jag tror den är ledig.'
såklart. dum Diana.
vad mer behöver man?
okej vikter och något band.
lättaste - gula 1kg vikter, nej jag kan mer, tar en rosa 2kg hantel.
ängsligt går ja tillbaka till brädan, ser mig omkring.
Ingen, Ingen har tagit någon rosa hantel.

' Är det någon som aldrig kört MRL tidigare?'
räcker upp handen, kollar mig runt.
' Okej, ett speciellt välkomnande till dig, hoppas att du kommer tycka det är kul'.
100 ögon på mig.
Som om jag inte var rosig nog om kinderna,
där står jag, liten, smal och vilsen kines.

Det var mitt första MRL pass,
och det var många intryck och kroppen lider fortfarande.
Men imorgon kör vi igen.

(jag använde aldrig de rosa hantlarna.)