DianaKines

 

Det är bara en period just nu. Hoppas jag. 
Jag känner inte igen mig själv. 
Har ingen motivation till något i livet, det låter hårt. 
Fyller de fria dagarna med jobb, allt för att slippa behöva tänka. 
Dessa tre nätter hat gått bra. Arbetsuppgifterna satt i ryggraden. 

Känner inte igen mig själv och hoppas inte detta varar alltför länge. 

Jag tänker att det är okej, jag låter deppig men känner inte för att sätta upp en fasad. Det räcker med den i verkligheten, bloggen är till för mig. Att ventilera. 

 

Annars då?
Jag skulle egentligen landat igår från Kina. 
Är väldigt glad över att jag bokade om den biljetten för några månader sedan.
Jag har hunnit med mycket de senaste 10 dagarna. 
Chill i Lidköping, lyan återställd, fest, skolstart, 3 dagars jobb. 

 

Och imorgon. Imorgon tänkte jag börja mitt arbete för att bli stark. 

Men nu ska jag försöka fokusera, något som känns som omöjligt nowadays.