DianaKines

Tillåt mig att dö lite granna.

Jag tror faktiskt att jag är smått kär.
Om man nu möjligtvis kan vara det.. i en klänning.
och ja, det är möjligt.
Den är helt underbar och det står D.i.a.n.a bokstaverat på den.
Att den sitter på snygga Kenza gör ju bara saken värre.
åh jag vill ha den.
Frågan är vad min budget som fattig student säger om jag klickar hem den.
det får bli nästa veckas fråga, för klänningen går inte att klicka hem..än.



Dagen har svischat förbi.
och om jag tänker på torsdagen så börjar jag gråta.
både av stress och av glädje.
men, en sak i taget.
Imorgon är det redovisning som gäller.
Jag ska opponera, det känns halvjobbigt.
Känns som om man kommer bli ovänner, typ pajkastning på varandra.
och det var ju inte tanken.

Snälla ödet, låt mig klara av torsdagens tenta.
Låt det komma någolunda enkla frågor, låt min få några poäng även fast jag antagligen bara kommer skriva luddiga svar i hopp om att övertyga lärarn om att jag förstår, när jag i själva verket inte gör det. Låt mig bara klara gränsen. Då lovar jag att jag ska vara en snäll flicka, inte spotta några tuggumin på marken.

Back to reality.