I was born this way.

En kines.

Denna blogg kommer förändra ert liv, ni kommer böna och be efter fler inlägg.
Ni kommer förgäves önska att det fanns en iPhone app till denna blogg.
Det sista ni gör innan ni lägger er är inte längre ställa klockan, inte längre kolla in om det hänt ngt nytt på fb, för det har det adrig, ni kommer alltså klicka er in hit.
nej kanske inte, eller??



Igår tryckte jag i mig en hel chipspåse själv.
och det var så gott.
så idag, innan träningen, tog jag omvägen förbi ICA Olskroken.
Mitt sug var oändligt, och springer nästintill till chipshyllan.
vart är dem vart är dem ????
och förgäääves ser jag att dem är SLUT
Jag känner tårarna komma,men det var nog ödet.
För det fanns EN påse kvar som låg bland andra chips.
Det var Ren Lycka.
Jag betalade och for vidare till gymmet.



Jag åkte till gymmet.
och träffade återigen alla mina muskulösa vänner.
Fast istället för o omringas bland alla speglar, vikter för o samtidigt se mina stora muskler så nöjer jag mig med crosstrainern. Ja menar, jag vet redan att musklerna finns där. behöver inte se dem pumpa.

och oj vad jag svettades.
Jag slöt ögonen och låtsades att jag sprang på bland Orange Countys gator.
(Ja, jag har precis sett klart hela OC säsong 1-4 så jag lever i den världen.)
Solen i ögat och bara gasa med ben och händer.
oj vad snabbt det gick, och svetten rann.
Öppna ögon och : VA? har jag bara sprungit 100m?
Något är fel med apparaterna.

Så jag gav upp.
Tog bussen hem, och han körde som en clown som druckit för mkt redbull.
Det satte sig en ung, oj så ung, kille bredvid mig.
Eller alltså halva hans skinka satt bredvid mig.
luktade på mitt hår, är det jag som luktar illa eller varför sitter han så långt ifrån mig?
men nej, mitt hår var nuduschat och luktade rosor.
Bussen svängde och pojken (inkl hans ena skinka som satt på sätet) for åt höger.
stackars liten. Jag ville säga att jag inte bits, men höjde volymen och log.



Nu ska jag äta kolhydrater och kyckling.
En underbar sallad ska jag dessutom avnjuta.
Sen tänkte jag ösla min tid på tv, Bachelorette.
Det är ju ett hemskt program egentligen.
Jag skulle aldrig vilja omringas av 28 killar, aldrig vilja bli sminkad och stylad och ha underbara kläder, aldrig gå på massa dejter där endast du är i centrum. Aldrig tillbringa tid i ett underbart hus och landskap.
Nej jag är inte Bitter.

Sen ska jag ge feedback på Calles personliga brev.
Det är på ett sätt bra med Calle.
Han får mig att känna mig duktig.
Ringer mig och frågar ang externredovisning.
Jag kommer knappt ihåg vad som är skillnad mellan Imateriell tillgång och finansiell.

PUSS!

Mottagna kommentarer:
Postat av: Linn

wiieeeeee som ja har längtat!! de räcker faktiskt inte att prata med dig en timma varje dag, måste ha meeeeer Diana! hahahaaa

2011-04-10 @ 21:35:04

Ta chansen och skriv något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Här hittar du min blogg:

Meddelande:

Trackback
RSS 2.0