DianaKines

Shanghai dag 2.

Det är en mätt (och belåten) Diana som är vid tangenterna.
Hänger förtillfället vid i loungen vid vårt hostel.
Gratis wifi, sköna fåtöljer och soffor och musik. Vad mer kan man begära? Kanske att vår kära dj inte skulle byta låt var 10e sekund.. men vi är i Kina.

 

Frågan är; Är kina redo för mig, denna Huaqiaoren (aka utlandskines)?

Jag har sedan jag anlänt för 2 dygn sedan fått en drös med blickar på mig. Man kan tycka att det är västerlänningen bredvid mig som borde få de, men tro mig en solbränd kines är mer sällsynt än en västerlänning.(!!!!!)
Jag kan väl inte klandra dem, antar jag, då jag ser ut som ett stort frågetecken. De måste tycka att det är lustigt att asiaten inte kan ett skvatt med mandarin medan västerlänningen trycker ur sig meningar av det härliga språket.

 

Ikväll åt vi på Xiabu xiabu - mycket populärt hotpot kedja här i Kina. (bild nedan)
Jag hade förberett mig för vad jag skulle säga.
"Liang geren" (Två personer)
Kanske ett dumt drag, för servitrisen börjar febrilt prata mandarin väldigt fort med mig. 
Jag står som ett frågetecken. 
Vi sätter oss ned. 
Jacob frågar efter en engelsk meny, han får den. 
Servitrisen ska ta vår beställning, hon kollar på mig och pratar på. 
"Jag förstår inte mandarin, men kantontesiska?!" 
Servitrisen skrattar, skäms, gömmer sig under bordet, springer iväg till sina kollegor.

Jahapp, det var de. Hon kom inte tillbaka. Förens senare.

Resten av kvällen var servitrisen på dåligt humör, vi konstatera att hon antagligen inte tyckte om kantoneser.

Jag har så mycket att berätta. Men ni skulle dö av tristess och jag började skriva noveller, så lägger upp lite bilder istället. Roligare med japanese photos, inte sant?


Vi var på ett tempel, random mitt i stan. Jag köpte rökelser, betalade med småmynt. 


Vi köpte fried dumplings. 12 styckna betalade vi för. Vi fick 10. Dumma turister tänkte väl dem. Vi gick aldrig tillbaka. Men det gör inget, vi åt inte upp allt. Nej, det har inte något med bilden att göra,hehehe.



Vi gick väldigt mycket idag. Inget mål. Sedan saknade vi Sverige så mycket, så försökte febrilt hitta det. Varken Ikea, Abba, köttbullar, Volvo, Björn Borg eller Gevalia hittade vi. Till vår besvikelse. Men det var en fin sysselsättning i 30 minuter, Tack The Official Shanghai map för den vilseledningen. Tack så jävla mycket.

 

 

På tv visas förtillfället olympics för handikappade. Djn måste tro att alla är döva, för han har höjt så mycket att jag knappt kan höra vad jag själv tänker. 

Imorgon far vi vidare med tåget till Hangzhou, min hemstad 5 månader framöver.