Då ett förlåt inte räcker till.
Till min vän.
Här sitter jag i min ensamhet.
eller.. förutom lillasystern, datorn, ljudet från högtalarna, alla småsaker i rummet så ja, jag är ensam.
även fast jag i teorin inte är ensam, så känner jag mig i praktiken som så ensam som man kan bli.
Hur går detta ihop?
det fysiska fungerar inte desamma som psykiska.
Jag vill så gärna att allt ska vara bra.
Tiden då jag alltid hade dig, då jag aldrig kände mig ensam, då jag alltid visste att du fanns bakom mig.
men det är inte så nu.
Tiden läker inte alla sår, hur mycket vi än hoppas.
Tiden gör så att vi förändras,
kanske har vi spenderat för mycket tid ihop? kanske för lite? kanske är vi för lika? kanske för olika?
hur som haver så är det inget jag eller du kan göra åt.
Hur mycket vi än försöker.
Avundsjukan eller svartsjukan, kalla det va ni vill,den kan orsaka stora problem
enormt stora problem, hur mycket vi än trycker bort den sjukdomen så finns den alltid där.
Inget man kan bota med medicin, vi lever med den.
Ens personlighet går inte att ändra, då skulle inte du vart du, och jag vara jag.
Ens personlighet ändras med tiden, så är det med alla.
Är ett förlåt tillräckligt? kan ett knapptryck läka alla sår? kan ett uppehåll fixa detta?
Hur mycket vi än försöker så förvärrar det saken mellan oss.
Så kanske är det dags att lossa på banden,
låta hästen springa iväg, jag tror det är bäst så.
irriterad över att ditt sätt att vara.
sur över att du alltid snor
arg över att detta inte fungerar,
men mest av allt.
ledsen över att förlorat dig.
min vän.
TankarOchOrd/Diana
Här sitter jag i min ensamhet.
eller.. förutom lillasystern, datorn, ljudet från högtalarna, alla småsaker i rummet så ja, jag är ensam.
även fast jag i teorin inte är ensam, så känner jag mig i praktiken som så ensam som man kan bli.
Hur går detta ihop?
det fysiska fungerar inte desamma som psykiska.
Jag vill så gärna att allt ska vara bra.
Tiden då jag alltid hade dig, då jag aldrig kände mig ensam, då jag alltid visste att du fanns bakom mig.
men det är inte så nu.
Tiden läker inte alla sår, hur mycket vi än hoppas.
Tiden gör så att vi förändras,
kanske har vi spenderat för mycket tid ihop? kanske för lite? kanske är vi för lika? kanske för olika?
hur som haver så är det inget jag eller du kan göra åt.
Hur mycket vi än försöker.
Avundsjukan eller svartsjukan, kalla det va ni vill,den kan orsaka stora problem
enormt stora problem, hur mycket vi än trycker bort den sjukdomen så finns den alltid där.
Inget man kan bota med medicin, vi lever med den.
Ens personlighet går inte att ändra, då skulle inte du vart du, och jag vara jag.
Ens personlighet ändras med tiden, så är det med alla.
Är ett förlåt tillräckligt? kan ett knapptryck läka alla sår? kan ett uppehåll fixa detta?
Hur mycket vi än försöker så förvärrar det saken mellan oss.
Så kanske är det dags att lossa på banden,
låta hästen springa iväg, jag tror det är bäst så.
irriterad över att ditt sätt att vara.
sur över att du alltid snor
arg över att detta inte fungerar,
men mest av allt.
ledsen över att förlorat dig.
min vän.
TankarOchOrd/Diana
Mottagna kommentarer:
Postat av: Sara
så fint skrivet diana! och usch, även om du kanske inte tror det, så vet jag precis hur du känner dig!
Postat av: Otto
Shite, låter jobbigt! du får la berätta nån dag, ciao!
Trackback
