Från förr.

Jag minns. Jag saknar. Jag blir glad. Jag ler. 
Ur min iPhone 4.



Lund.Skola.Vår.Vänner.Sol.Tårta.Umgänge.Födelsedag.Lidköping.Bio.Matlagning.
Popcorn.Plugg.Fest.Toga.Båt.Göteborg.Systrar.Bakning.Tenta.Julbord.
Bowling.Choklad.Bad.Spa.Jobb.Brunch.Vår.Föreläsning.Paus.Skratt.Hotell.
Tomatsoppa.Jul.Attlämnaenföreläsning.Arbetskompisar.Pälsjacka.Handelsrätt.
Lycka.Kebab.Valborg.Bil.Schweiz.CasinoCosmopol.Göteborgsskärgård.Outfit.
Fika.Vittbröd.Lilliegatan.Stockholmsskärgård.Sittning.Frukost.Bak.Gott.Barn.London

För många känslor för att överleva

Arg, ledsen, frustrerad - you name it.
Sur, irriterad och besviken är bara förnamnen.
Vad ska man ta sig till ?

Jag är arg och sur på lärarna eller skolan som bara trycker på oss elever med läxor och uppgifter,
som om det var godis, kanelbullar eller kanske succékakor,..
Det måste vara så, annars skulle de inte ge oss så sjukt mycket, men kanske är det inte deras fel.
Men visst känns det så, för 'de' måste tro att vi inte har något annat liv efter skolan.
Hej ! Jag går natur och jag har inget liv förotum skolan och mina läxor (?)
nej faktiskt inte, prov efter prov efter inlämning efter redovisning och hela ramsan.

Jag är så trött på det nu.
Ännu argare blir jag på mig själv.
Vad gör jag här ? varför skriver jag detta?
Jag borde sitta med näsan tryckt i kemiboken.
Men jag har noll motivation, därav förstår jag inget som resulterar i att jag bara somnar när jag försöker lära mig.

Jag gör ju knappt något om dagarna.
skolan plugg jobb, skola plugg sova, sova äta, äta sova skola plugg.
och ramsan upprepar sig.
har knappt tid med vännerna.
förresten är jag sur på mig själv igen .
Känns som jag inte vårdar mina vänner,
ni vet, man har några jätte bra vänner sen har man även halv vänner eller vad man ska kalla dem.
dem man träffar någon gång i månaden.
Men jag har knappt några sådanna kvar.
För jobb, Skola (!) tar all min tid ..
Jag blir ledsen när jag tänker tillbaka.

& min kropp lär inte må bra.
träning? jo senaste gången var nog . hhmmmm?
jag kommer faktiskt inte ihåg det,
och vet ni varför?
För jag har ingen tid för det. skit!

Nu är jag såhära negativ igen.
Men alla kan vi inte vara på topp varje dag,
inte varje dag, och ja .

Jag lovar, jag reser mig upp snart ska ni se!
Inget och ingen kan få ner mig, bara jag själv.
Tror Höstlovet blir en bra start för mig!



TankarOchOrd /DianaLim


Jag kan inte dela mig själv

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Kan inte sätta ord på varför dessa klumpar finns i magen, halsen, huvudet, överallt.
Vet inte vart problemet ligger .
Hur ska man veta det egentligen ?

Det är för mycket som sker runtomrikng mig.
Hur kan jag halkat så många steg?
Är det bara en period eller kommer det hålla i sig?
jag vill inte, jag ska utvecklas. det gör jag, men jag vill bli bättre.

Visst har vi alla en nedgång ibland, men jag vill inte det.
jag tror inte jag klarar av det. jag ska gå till toppen, inte ramla ner efter hälften.

Skrika, gråta, eller hålla det inom sig? jag vill göra de två första.
men jag vet inte hur .. känns som en mur som håller igen det.
men jag vill så gärna skrika ut det. men det funkar inte, varför? varför??

Förändringar är något jag borde bli glad för.
jag Borde vara glad för att de vill ha mig, är jag det?
kalrt jag är ! men jag kan ändå inte släppa det gammla.
Varför? jo för att jag tror att jag räcker till mer än vad jag gör.
Jag kan inte dela mig bara sådär, jag är inte Super Diana som klarar allt.
nej jag är Diana, en själ och jag klarar inte mer snart.

Känns som jag snart går in i väggen eller något.
Min fritid går till att jobba, plugga, jobba plugga .. o lite dator, o plugga o jobba o  lite kompisar.
jag klarar snart inte mer ...
När sen inte allt går som planerat, det går inte uppför thela tiden.
då vet jag inte vad jag ska göra ..



TankarOchOrd/Diana


Ett halvt päron med mer värde?

Nu ligger ni risigt till.
Jo för det är såhär, fröken Diana har inte haft en bra dag, hon är heller inte på humör.
Så detta inlägg kommer bli väldigt negativt med mycket agressioner.

Ska jag då publicera det?
jomenvisst, självklart. det är sånt här ni läsare tycker om,
att Diana får några ryck ibland, att hon uttrycker sig .
Och visst är det bättre att jag tar det här? än är irriterad och sur på folk IRL ?? right?

Hur kommer det sig att du vill ha kontroll över mig?
Du vill äga mig, liksom jag är inte din, eller till en viss grad kanske.
jag är en individ med egna känslor och egen vilja.
inget du kan ändra på, men när du väl har mig? jaha då var det inget mer?

sur och arg över att jag inte alltid är ensam hemma själv,
men har du tänkt på att du kanske ska spendera tid med mig istället då eller?
det skadar inte att du frågar ifall vi ska göra något..
för jag tänker då inte sitta hemma och ruttna, jag far till mina äventyr.

Du lovar så mycket, du säger så mycket, men sen då? nej inget bli verklighet.
varför? jo för vissa äpplen eller vindruver säger något annat. mm, skit bra!
Stå på dig istället .. eller vadå? är jag inte mer värd än ett kilo apelsiner? herregud.
eller är jag inte ens värt ett halvt päron? tydligen inte.
inte undra på att jag flyr till andra fruktträd.

Har vi bestämt något? jasså det hade vi inte, jo men aha nu visar det sig att ni hade fixat något.
och vet du vad Diana? utan dig .. perfekt ! mega perfekt.
Är jag sur och arg eller ledsen ? jo klart som fan jag är.

Visst kan kan bli väldigt lätt irriterad, lätt retlig, yes I know. That's me .
men det finns ju alltid en grund till det, hur litn den är så finns det där.

Slopa mina idéer, gör det, varsegod men ta inte bort mig helt förtusan.
Jag är en del av teamet... trodde jag iaf. men det kanske inte är menat så.

Du ska alltid bry dig och lägga dig i, jag är så trött på att du aldrig, aldrig våga säga saker rakt ut.
Trött på att du alltid tar någon annan som täckmantel, nej stå på dig istället.
Ska du vara sådan mot mig så ska Du göra det, inte någon annan.

Varför ska jag vara någon som hjälper dig när jag inte får något tillbaka?
det enda du bryr dig om är dig själv, eller den andra hälften.
Vart är jag ? Finns jag ens hos dig? hallå? jag är sjuk, jag var sjuk.
Men brydde du dig? nej precis. jo du brydde dig,
och det bara för att det skulle gynna dig. precis precis.

Varför är det alltid jag som ska ta tag i saker? liksom Hej ! Jag är inte sur.
men det har iofs inte hänt något, men varannan minut måste jag säga att jag inte är sur.
herreguuuud, bara för att man inte pratat på 30 minuter behöver det inte betya att man är sur.
Eller ska jag tro det varje gång du inte säger något till mig?

Förstår mig heller inte på dig som bara : hej nu är vi kompisar, nej så funkar det inte.
jag finns inte alltid här för dig, du kan inte bara tro det.

Nu sitter väl Du och undrar , vem pratar denna Diana om ? handlar det om mig?
ja det handlar om dig .. det gör de . .
och tur är väl det att jag säger det nu, så att du inte behöver gå och undra.
*skämt åsido* ha ha ha.
Är jag irnoisk nu med lite sarkasm i skrivandet? ja ja ja ! mega ja!.

Har Diana mens idag? nej inte mens, men den kommer så visst jag har PMS .
så, men det måste jag få ha också . inget jag vill och är glad över.
men jag skriver detta för det känns bäst så, för mig .. skriva av lite.
och veta att folk läst det, känns skönt .. faktiskt.

Inga snälla och fina dikter här idag inte,
men ibland, eller många gånger är det skönt att få skriva av sig.
och bloggen är faktiskt till för mig,
jag delar med mig mycket, då kan jag lika gärna dela med mig av detta med.

det är min rätt tycker jag.

och ja, jag talar i gåtor. vet att en miss Svanung inte tycker om de . hehe* 
men då kan jag säga att det inte handlar om dig, och det vet du.



Tankar och Ord (irriterade sådanna idag)/Diana

Då ett förlåt inte räcker till.

Till min vän.

Här sitter jag i min ensamhet.
eller.. förutom lillasystern, datorn, ljudet från högtalarna, alla småsaker i rummet så ja, jag är ensam.
även fast jag i teorin inte är ensam, så känner jag mig i praktiken som så ensam som man kan bli.

Hur går detta ihop?
det fysiska fungerar inte desamma som psykiska.

Jag vill så gärna att allt ska vara bra.
Tiden då jag alltid hade dig, då jag aldrig kände mig ensam, då jag alltid visste att du fanns bakom mig.
men det är inte så nu.
Tiden läker inte alla sår, hur mycket vi än hoppas.

Tiden gör så att vi förändras,
kanske har vi spenderat för mycket tid ihop? kanske för lite? kanske är vi för lika? kanske för olika?
hur som haver så är det inget jag eller du kan göra åt.
Hur mycket vi än försöker.

Avundsjukan eller svartsjukan, kalla det va ni vill,den kan orsaka stora problem
enormt stora problem, hur mycket vi än trycker bort den sjukdomen så finns den alltid där.
Inget man kan bota med medicin, vi lever med den.

Ens personlighet går inte att ändra, då skulle inte du vart du, och jag vara jag.
Ens personlighet ändras med tiden, så är det med alla.

Är ett förlåt tillräckligt? kan ett knapptryck läka alla sår? kan ett uppehåll fixa detta?

Hur mycket vi än försöker så förvärrar det saken mellan oss.
Så kanske är det dags att lossa på banden,
låta hästen springa iväg, jag tror det är bäst så.

irriterad över att ditt sätt att vara.
sur över att du alltid snor
arg över att detta inte fungerar,
men mest av allt.
ledsen över att förlorat dig.
min vän.



TankarOchOrd/Diana

Vad händer sedan?

Visst flyger dagarna, veckorna, månaderna iväg?
Känns som det var igår jag började gymnasiet,
känns som igår jag fick mitt körkort, även fast det nu gått 6 veckor.

Tiden rinner förbi, och detta är något man måste inse.
Fick tanken nu när jag fick höra att vi redan i oktober ska prova studenmössor.
Studentmössor? va?, jag började ju precis 3:an,

Studenten verkar så långt bort, men jag vet att den kommer med stormsteg.
Måste ta tag i saker, annars är det försent.

Frisörtid är bokad, fotografering likaså, planeringarna igång,. snälla stoppa tiden.
jag vill ha min framtid planerad,
Vad händer med mig och alla andra när skolan slutar? när sommaren tar slut?

Alla åker åt varsina håll, vilka av mina vänner kommer jag hålla kontakten med?
Vilka är mina kompisar för sista året? Vilka kommer flyga iväg som tiden gör?
Jag har ingen aning, man säger att man är vänner förevigt, vi kommer höras.
men hur mycket är sant?
Många av människorna runt om mig, i e-huset, på min fritid lär jag inte se skymten av,
knappt höras, eller kanske via msn med ett ytligt samtal hur man mår, men ingen bryr sig.

Vi klagar oftast på skolan, gjorde det precis i inlägget nedan. Man vill sluta skolan, spola fram 8 månader, bara lämna skolan och dra. men vilken trygghet det är med skolan..
man vaknar, åker till skolan, får umgänget gratis, får sysselsättningarna gratis, får 1050kr som studiebidrag, får lunch, får lite sysselsättning på fritiden, läxorna.

(det är den osagda sanningen, vet nog bara min lillasyster och Fredrik som säger rakt ut att de kommer sakna skolan, att de inte vill att den ska sluta, folk tycker demär smått knäppa. men alla tror jag nog har en gnutta ångest över att sluta skolan, jag vet inte vad Du känner, det vet Du)

Vad skulle vi annars göra?! leva livet, åka utomlands en vecka, sova hela dagarna, shoppa, va med kompisarna, jobba, jovisst det funkar i 3-4-5 veckor, sen då? vad händer sen? när vi tröttnat på att inte göra något, när vi tröttnat på att resa runt.. precis. denna tiden med jobb kommer, vi kommer behöva jobba för att klara ekonomin, men det är inget vi behöver stressa på, vi kommer att få tiden att resa runt och sova men det är inget vi behöver spola fram till. den kommer, den kommer.

Så varför klagar vi över skolan egentligen?

jag vet att jag kommer sakna skolan när jag står där den 13augusti, balen är slut och allt som har med De La gardie lämnat mig, ett adjö som heter duga, ett adjö till inte bara läxor, utan lärare, kompisar, trygghet. Då ska jag stå där själv, med min familj i mitt blåa hus, vilka är med mig? jag vet inte, Du vet inte. Vem delar min vardag då? ingen vet.

Och det är den osäkra framtiden som jag inte klarar av.

Jag som tycker om att ha människor runt om mig,
panik panik, vart ska dem människorna vara när skolan tar slut?
därför är London, Au Pair jobbet något jag planerar starkt.
För jag vill inte bli lämnad kvar i Lidköping, ensam, övergiven, utan en enda kotte.

Jag är rädd, rädd för framtiden.
Jag hoppas ni förstår mig.


Tankar och ord från Diana,


RSS 2.0