Måndag 04.10.10
Tillåt mig att bryta ihop.
Hon satt där i sin ensamhet, tyckte lite synd om sig själv.
Letade febrilt i sina skafferin efter något sött.
Mamman hade ju köpt en massa godsaker för stunder som denna.
och där fanns dem. långt därinne.
Ballerinakladdkaka, och det fanns mjölk i kylskåpet - underbart.
Det var gott, men tillbaka till verkligheten.
Magen har inte mått bra idag, det har varit som en liten mask gnagt inuti.
och inte blev varken magen eller humöret bättre av att sitta i sin ensamhet.
Sitta i ensamheten med en kopp varmakoppen med extra snabbmakaroner tillsatta, surplandes ur sin Starbuckskopp från sitt andra liv i Schweiz, sitt andra liv i en bubbla.
Hjärnan har pumpats och tvingats till att förstå alla nya konstiga begrepp.
uttryck och förkortningar, namn och system som ändå kommer vara som bortblåsta torsdag 13.00.
Flickan har tvingat sig detta, samtidigt som hon skjuter upp saker.
Hon intalar sig själv att det löser sig, 48h kvar.
48h, så mycket tid så hon tar och lägger sig.
För om man inte sover så kan man inte lära sig något.
och då blir det som förra veckans föreläsningar, det gick knappt in men det gick definitivt ut.
Nu insåg ju jag att detta lät väldigt deprimerande.
Men You Know me, It's going up and down.
Och Och Och. Jag är ju glad för det mesta :D
Alltid samma visa.
Det utbyttes många blickar och skratta mellan det två borden.
Det var blickar som tydde på självsäkerhet.
'fan vad lätt detta är' från vännerna Sofia och Diana
Det var en självsäker Diana med ett leende på läpparna som lämnade in tentan efter mindre än halva tentatiden.
Det var uppspelta vänner som stod utanför och tjattrade.
Det hade väl varit för bra för att vara sant om jag hade fått fullpott!
För så är inte fallet, självklart, självklart stämmer inte alla siffror överens.
Alltid ältar man detta efteråt, men varför egentligen?
Jag kan ingeting göra åt nu, och ingen idé att sitta och räkna på småfel, räkna på om jag fortfarande kan klara det två bokstavliga betyget. Ingenting.
Så eftersom André alltid lär mig saker så ska jag lyssna på honom
'Diana, har inte jag sagt till dig att det är ingeting du kan göra åt nu'?
Jo André, det har du sagt. men jag kommer fortfarande alltid vara Diana.
Sådär, nog om tenta, ångest och t-konton, iallafall för idag.
Nu borde jag verkligen sätta igång med nästa grej.
IT tentan, men det känns ju väldigt meningslöst.
om inte annat sjukt tråkigt, och jag fattar inte ett dugg.
Excel uppgiften är inskickad och gruppredovisningen är på onsdag.
Låt det bli torsdageftermiddag nu(!)
och jag är uppspelt.
på Söndag ska vi till Ullared.
som jag längtat.
och jag har skrivit en hel A4 sida med saker jag ska köpa.
det ska bli så skojj,
senast jag var där var det mest de andra som handlade, då ja inte hade ngn lägenhet o inreda.
men nu, nu ska det handlar. wohooo!!
Nej mina kära vänner, eller ovänner - vad vet jag!
Nu ska jag inte sitta här längre.
(min bebis aka min dator måste lämnas in, men när då? när är det möjligt för mig att klara mig utan den i 3 dagar?)
Hon satt där i sin ensamhet, tyckte lite synd om sig själv.
Letade febrilt i sina skafferin efter något sött.
Mamman hade ju köpt en massa godsaker för stunder som denna.
och där fanns dem. långt därinne.
Ballerinakladdkaka, och det fanns mjölk i kylskåpet - underbart.
Det var gott, men tillbaka till verkligheten.
Magen har inte mått bra idag, det har varit som en liten mask gnagt inuti.
och inte blev varken magen eller humöret bättre av att sitta i sin ensamhet.
Sitta i ensamheten med en kopp varmakoppen med extra snabbmakaroner tillsatta, surplandes ur sin Starbuckskopp från sitt andra liv i Schweiz, sitt andra liv i en bubbla.
Hjärnan har pumpats och tvingats till att förstå alla nya konstiga begrepp.
uttryck och förkortningar, namn och system som ändå kommer vara som bortblåsta torsdag 13.00.
Flickan har tvingat sig detta, samtidigt som hon skjuter upp saker.
Hon intalar sig själv att det löser sig, 48h kvar.
48h, så mycket tid så hon tar och lägger sig.
För om man inte sover så kan man inte lära sig något.
och då blir det som förra veckans föreläsningar, det gick knappt in men det gick definitivt ut.
Nu insåg ju jag att detta lät väldigt deprimerande.
Men You Know me, It's going up and down.
Och Och Och. Jag är ju glad för det mesta :D
Alltid samma visa.
Det utbyttes många blickar och skratta mellan det två borden.
Det var blickar som tydde på självsäkerhet.
'fan vad lätt detta är' från vännerna Sofia och Diana
Det var en självsäker Diana med ett leende på läpparna som lämnade in tentan efter mindre än halva tentatiden.
Det var uppspelta vänner som stod utanför och tjattrade.
Det hade väl varit för bra för att vara sant om jag hade fått fullpott!
För så är inte fallet, självklart, självklart stämmer inte alla siffror överens.
Alltid ältar man detta efteråt, men varför egentligen?
Jag kan ingeting göra åt nu, och ingen idé att sitta och räkna på småfel, räkna på om jag fortfarande kan klara det två bokstavliga betyget. Ingenting.
Så eftersom André alltid lär mig saker så ska jag lyssna på honom
'Diana, har inte jag sagt till dig att det är ingeting du kan göra åt nu'?
Jo André, det har du sagt. men jag kommer fortfarande alltid vara Diana.
Sådär, nog om tenta, ångest och t-konton, iallafall för idag.
Nu borde jag verkligen sätta igång med nästa grej.
IT tentan, men det känns ju väldigt meningslöst.
om inte annat sjukt tråkigt, och jag fattar inte ett dugg.
Excel uppgiften är inskickad och gruppredovisningen är på onsdag.
Låt det bli torsdageftermiddag nu(!)
och jag är uppspelt.
på Söndag ska vi till Ullared.
som jag längtat.
och jag har skrivit en hel A4 sida med saker jag ska köpa.
det ska bli så skojj,
senast jag var där var det mest de andra som handlade, då ja inte hade ngn lägenhet o inreda.
men nu, nu ska det handlar. wohooo!!
Nej mina kära vänner, eller ovänner - vad vet jag!
Nu ska jag inte sitta här längre.
(min bebis aka min dator måste lämnas in, men när då? när är det möjligt för mig att klara mig utan den i 3 dagar?)
Mottagna kommentarer:
Trackback
