Verklighet

 
I brist på annat, eller rättare sagt en undanflykt från artiklarna som väntar på mig, började jag packa. 
Om 10 dagar åker jag och Hanna till Vietnam. 
Sedan är vi på resande fot i 25 dagar, och när vi sedan kommer tillbaka till Hangzhou så har jag en dag här och sedan bär det av mot Sverige. 
Det var väl inte nödvändigt att börja packa redan nu, men som sagt, jag hade inte lust att plugga och behövde en reality check. Det finns inte utrymme för shopping! Jag tänkte till och med smussla ner några kavajer och jackor i grabbarna grus (Axel&Jacob) bagage. 
 
Det känns iallafall jobbigt att packa. 
Min syster skrev en gång, när hon skulle flytta hem från Beijing efter ett år där, 'Jag kommer vara först med att boarda flygplanet hem, men fram tills dess kan tiden gå sakta fram'
Och jag känner precis likadant. 
Jag vill såklart hem, jag saknar Göteborg, familj, vänner, jobb och allt därtill. Men alla härliga folk man träffat här, och livet här. Det kommer ta slut. Bara sådär. 
Lika mycket som jag blir uttråkad av att göra noll, lika mkt kommer jag sakna det när jag har häcken full i Göteborg. Ja, ni förstår vad jag vill komma fram till. 
 
Nu har jag orolig mage.
Ingen aning om det är för min packning, resan, hemgång eller för att jag är hungrig. 
Ska strax äta lunch med Hanna. Hon styrketränar i sitt rum nu .....

Mottagna kommentarer:

Ta chansen och skriv något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Här hittar du min blogg:

Meddelande:

Trackback
RSS 2.0